Kritiska röster och tankevurpor


När jag skriver om hur människor handlar och beter sig i sin religions namn eller citerar någon ondska från bibeln så får jag ibland mothugg. Jag är inte ensam om att få det så klart. Kristna vill naturligtvis försvara sin Gud och sin tro, hur orimlig den än är. Dessutom händer det rätt ofta att icke-troende blir arga å de troendes vägnar. De motargument jag sett faller in i tre kategorier.

1. Känslomässiga

Varför kan inte var och en få ha sin tro?
Här har jag två invändningar. För det första: var och en får tro vad de vill. Det är inte samma sak som att de är immuna mot kritik. Det går tillbaka till yttrande friheten, du är fri att tycka vad du vill och jag är fri att kritisera de brister jag ser. För det andra: vad du tror, hur du uppfattar världen, påverkar hur du agerar i världen och ju mindre verkligheten har att säga till om i din världsbild desto allvarligare kan dina misstag bli. Att vara övertygad om att ditt spädbarns lunginflammation kan botas med hjälp av bön och handpåläggning istället för antibiotika påverkar inte bara dig själv utan även om ditt barn överhuvudtaget skall överleva eller inte.

Varför försöker du omvända människor till ateismen?
Att förklara sin ståndpunkt för någon annan behöver inte ha som mål att ändra någons världsbild. Däremot får du inse att många ateister inte tycker att din tro är till någon fördel och att människor slutar tro på vidskepelse är något gott, oavsett om just det är det omedelbara målet eller inte.

Men religion har väl gjort mycket gott?
Jag har frågat många gånger vad religion kan göra för gott som nån sekulär organisation inte skulle kunna göra. Alltså, om det finns nåt inneboende gott i religion. Ofta dras hjälporganisationer fram som exempel på religionens goda sidor. För det första finns det sekulära hjälporganisationer också, men tänk på detta: i en religiös hjälporganisation kommer en del av pengarna och tiden gå till missionsarbete och utdelning av biblar, tid och pengar som en sekulär organisation istället skulle lägga på faktisk hjälp.

Hitler/Stalin/Mao etc var en ateist!
Hitler var troende katolik, Stalin utbildade sig på prästseminarium i den Ortodoxa läran men lämnade skolan i slutet av sitt sista år, anledningen till det är inte känd, Mao var verkligen ateist. Även om vi skulle förutsätta att alla dessa var ateister så är ateism bara frånvaron av tro på en gud eller gudar. Frånvaro av tro på något kan inte ge dig en anledning att bete dig på ett visst sätt. Om du inte tror att Smurfarna är verkliga betyder inte det att du kommer begå folkmord. Ursprunget till dessa människors hemska handlingar ligger i vad de trodde på, inte i vad de inte trodde på.

2. Skjuta bredvid målet (sk halmgubbar)

Ni ateister tror inte på någonting!
Det enda alla ateister har gemensamt är att vi inte tror att det finns någon gud eller gudar. Tänk på att även om det finns buddhistiska riktningar som ser Buddha som en gudom så är stora delar av Buddhismen, trots att den går in under etiketten religion faktiskt också per definition är ateistisk. Sekulära ateister tror också på saker, många filosofier har utvecklats och tjänar som bas för en sekulär världsbild. Ett exempel är den ateistiska existentialismen, där tyngdpunkten läggs på självupptäckande och i att hitta mening och värde på ett sätt som är relevant för ens egna värden och världsbild.

Vetenskap är också en tro
Det här argumentet försöker säga att vi antingen tror på Gud eller så tror vi på vetenskapen och att det inte skulle vara någon skillnad. Detta är ett exempel på det logiska felslutet ekvivokation, som innebär att man använder ett ord i mer än en betydelse i samma argument. I det här fallet är det ordet ”tro” som har flera betydelser. Vetenskap skiljer sig från religiös tro på samma sätt som filosofi gör, genom att använda sig av logik. Vetenskap går även ett steg längre genom att stödja sig på demonstrerbara, upprepbara experiment och empiriska data.

Ateism är en religion
Ateism kan uppdelas i stark eller svag variant men ingen av dem är en världsbild. Inte ens stark ateism är något annat än en ståndpunkt i en enda fråga. Vissa människor vill utvidga definitionen av religion till ”något man tror på och följer troget; en etik eller samvete”. I den här meningen är det religion att bekämpa rasism, eller att ha ett favoritlag i fotboll. Sådana utvidgningar gör det svårt att kommunicera. Ateism är en religion på samma sätt som att inte samla på frimärken är en hobby.

Du vill egentligen bara synda
Detta argument vilar på premissen att människans moral är av Gud given och är kodifierad i Bibeln och de Tio Budorden. När man då inte accepterar ens existensen av en gud så har man följaktligen ingen moral heller. Detta argument faller i bitar så fort man synar det närmare.

Ateister tror att allting beror på slumpen
”Livet/universum/ögat/naturen etc är så fantastiskt att Gud är det enda som kan ha skapat det” är inget annat än ett argument från oförståelse. Kortar man ner det så ser man genast att det inte är ett giltigt argument: ”Jag förstår inte hur x fungerar/uppstod, alltså Gud”. Slutsatsen har inget med premissen att göra. Att, som många svenskar tycker om att göra, byta ut etiketten ”Gud” mot etiketten ”nåt större” gör naturligtvis inte argumentet bättre på något vis.

Du är bara arg på Gud
En person som är arg på Gud är inte en ateist. För att vara arg på nånting måste du tro på det. Detta är antagligen en missuppfattning om vad ordet ”ateist” betyder. Eller så är det ett försök att smyga in idén om att det inte finns några egentliga ateister, att vi tror på Gud i smyg.

3. God of the gaps (kunskapsluckornas Gud)

Du kan inte bevisa att Gud inte finns
Vanligt försvar när man ber en apologet visa något stöd för påståendet att Gud finns. Ett sådant uttalande är ett försök att lasta över bevisbördan, vilket är ett argumentationsfel. I en argumentation är det alltid den som kommer med ett påstående (Gud finns) som har bevisbördan, dvs måste komma med evidens för sitt påstående. Ingen vettig människa skulle på allvar påstå att eftersom vi inte motbevisat existensen av gråtomtar och enhörningar så måste de finnas (ellar måste antas finnas).

Mest avslöjande är dock att detta argument bara läggs fram för apologetens egna religion och inget annat. Samme kristne som argumenterar ”Du kan inte bevisa att Gud inte finns!” skulle alldeles säkert själv förkasta det om det användes av t.ex en Hindu ”Du kan inte bevisa att Vishnu inte finns!”.

Gud kan inte definieras
Syns ibland ihop med ”Du kan inte bevisa att Gud inte finns”. För det första så finns det ingen anledning att ens försöka motbevisa en odefinierad varelse, vilket gör argumentet rätt meningslöst. Men, man kan här se att argumentet försöker smyga in premisser. Ordet ”Gud” har en historia och varelsen det beskriver har massor av attribut (allvetande, förlåtande, straffande, allsmäktig etc). Dessutom, genom att föra fram detta argument mot en ateist så vill de ha sagt att vad Gud än är, så existerar Gud. För att göra det så måste de ha någon sorts modell av vad Gud är, hur luddig den än är, för att kunna ha en åsikt i frågan.

Några säger sig ha övernaturlig kunskap om Gud, tillräckligt för att veta att Han existerar men inte tillräckligt för att kunna ge en definition av Honom. Men att hänvisa till det övernaturliga är inget mer än ett argument från okunnighet.

Det är kanske sant för dig, men det är inte sant för mig
Detta påstående innebär att de förnekar att det finns en objektiv verklighet (vanligen synonym med ”fakta”) och avfärdar metodologisk empirism dvs, vetenskap som grundar sig i observationer. Argumentet gjordes ökänt av Bill O’Reilly i hans show The O’Reilly Factor i en intervju med Richard Dawkins.

Religion är ett annat sätt att veta
Att fråga orakelappen på Facebook är också ett annat sätt att veta. Den viktiga frågan här är: hur vet du att din kunskap är sann? Att använda ordet ”kunskap” kan antyda att datan är sann per definition. Detta är inte fallet. Man kan läsa Harry Potter-böckerna och få kunskap om Harry Potter och hans värld, men det är inte sant. Vi förstår att det är påhittat trots att vi har kunskap om det.

Vetenskapen har bestämda mekanismer och procedurer för att verifiera och bekräfta insamlad kunskap, medan religion inte har det. Religion hävdar kunskap och håller fast vid det oavsett.

Att tro är en dygd
Tro är att acceptera en proposition som sann utan tillräcklig evidens. För att någonting skall kunna klassificeras som en dygd måste det först påvisas att det har fler positiva än negativa följder. Det finns ingen logisk koppling mellan att acceptera någon utan anledning och god moral så påståendet är en non sequitur.

Du måste ju vara skeptisk till skepticismen, ad infinitum
Två viktiga aspekter av skepticism och acceptans man bör tänka på:

  1. Mängden skepticism är direkt proportionell mot märkligheten av påståendet
  2. Av praktiska skäl så tenderar vi att acceptera saker som demonstrerats bortom rimliga tvivel. Om något är 99.9% sannolikt kan vi acceptera det som tillräckligt sant.

Exempel på detta är om någon påstår att han har en krona så finns det ingen anledning att misstro honom. Om han däremot påstår sig ha 100 miljarder kronor så får han finna sig i att han måste presentera väldigt övertygande bevis för det.

Eftersom skepticism är direkt proportionell mot ovanligheten i påståendet så stannar regressionen upp rätt snart.

————————

apologet – försvarare av kristendomen
aktivism – uppfattning el. rörelse som förespråkar aktivt ingripande

• The Thinking Atheist podcast Apologist Acrobats
• Filosofiska rummet om felslut och tankevurpor

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s