Du kan inte resonera bort en person från en position…


(översatt från bloggpostning av Matt Dillahunty)

de inte resonerat sig in i.

Skitsnack.

Jag är så trött på det här lilla kornet av nonsens. (Det här kornet av nonsens är förresten på samma nivå som den sorts arrogans och uppgivenhet vi ser från ateister som påstår att, medan de inte behöver religion, så är ”småfolket” helt inkapabla att uppföra sig utan den. Men det är en helt annan bloggpost…)

Jag såg den i en Facebookstatus i morse och den var omnämnd av David EllerRapture RAM i Oakland mindre än 24 timmar efter mitt föredrag som fokuserade på att, bland annat, få ateister som tror att logiska resonemang inte kan övertyga folk, att ändra sig. Uppenbarligen misslyckades jag… på sätt och vis.

David är en antropolog och han sa en massa saker som verkligen utmanade sättet jag kommer tänka på de här frågorna i framtiden (jag hoppas kunna skriva en reseberättelse inom kort). Föredraget var upplysande och informativt på många områden men han sa också flera saker som, så vitt jag kan se, är helt felaktiga eller är avhängiga en väldigt annorlunda användning av ord som ”tro” än jag är van vid.

För att vara ärlig, så utmanade Greta Christina honom på punkten att han verkade vara starkt för att sluta att resonera och debattera. David uppgav omedelbart att detta inte var hans avsedda budskap och att de som är skickliga debattörer absolut borde fortsätta. Det var uppmuntrande, men det var så många ställen i föredraget som direkt implicerade motsatsen att det lämnade oss en aning ambivalenta. (Det fanns andra frågor, men idag fokuserar jag på den här.)
Det har kommit en ursäkt i den här frågan och det är uppmuntrande, för David har många bra saker att säga och jag avskyr att bara fokusera på slarviga sexistiska kommentarer eller småsaker där vi är oense. Han är någon jag skulle älska att spendera mer tid att prata med.

Så, vad är fel med just det här talesättet?

Om vi skall vara väldigt petiga, så är varje position någon har en produkt av resonemang. Att tro på ett förslag är resultatet av att ha blivit övertygad. Du kan bli övertygad av bra eller dåliga skäl, men så länge hjärnan är inblandad (och hur skulle den inte vara det?), så är förnuftet inblandat. I det fallet så är påståendet falskt för premissen är falsk. De var, faktiskt, resonerade in i sin tro.

Även i den mer vardagliga meningen så menar man människor vars tro skapades genom indoktrinering, känslomässiga uppmaningar, socialisering/inkulturation och andra saker som normalt inte anses vara i närheten av det ‘rena förnuftet’ – och det sammanhanget gör påståendet anspråk på att du helt enkelt inte kan övertyga dem om deras fel med strikt logiska resonemang.

Det här talesättet är i bästa fall en deepity, men jag är övertygad om att det helt enkelt är falskt.

Som jag nämnde under mitt föredrag så är jag ett levande bevis för att det är falskt. Mina religiösa övertygelser var inte resultatet av kritiskt tänkande och skepticism, men min befrielse från dem definitivt är det. (Om mitt dataset av 1 inte imponerar så har jag ungefär sex års e-post från människor med nästan identiska berättelser… och jag slår vad om att det blir flera ”jag också” i kommentarerna till den här postningen)

Problemet är inte bara att uttalandet är felaktigt, det är en vit flagga. Den implicerar att ansträngningen att befria människor från religiöst tänkande, via förnuft, är meningslös.

Det finns kanske några människor som för alltid är bortom förnuftets räckvidd, men det är inte sant för alla och jag har inte sett någon data som stödjer idén att det ens är sant för de flesta människor.

Faktum är, jag tror vi har bevis för motsatsen. Människor, även om de inte inser det, värdesätter förnuft och bevis. Vi är tänkande varelser och kritiskt tänkande representerar ”best practice” av mänskligt tänkande.

Tricket är, om det är ett rättvist ord, att få dem att inse hur mycket de värdesätter principerna av ett sunt tänkande och få dem att applicera det på övertygelser som tidigare varit skyddat mot sådan granskning.

Jag menar inte att det alltid (eller någonsin) är lätt att genomföra, men uttalandet i fråga menar att det helt enkelt är omöjligt – och ingenting kan vara längre från sanningen.

Skepticism, kritiskt tänkande, logiska resonemang, vetenskap – hur du än vill benämna de mest konsekvent tillförlitliga verktyg vi har för att utröna verkligheten – är universellt erkända som värdefulla även om de inte är universellt applicerade. Vi måste fortsätta att försöka övertyga människor om värdet i att applicera dessa principer på alla påståenden.

Folk blir ofta övertygade om saker av dåliga anledningar och är anmärkningsvärt duktiga på att skydda dessa övertygelser från kritisk granskning – särskilt de övertygelser som de haft länge, gått ut med offentligt och som är delade av många andra i personens social nätverk. Men det betyder inte att de för alltid är oförmögna att inse att de accepterat något på dåliga grunder. Folk kan förstå, och förstår, värdet av att ha goda anledningar till sina åsikter – det är anledningen till att det finns så många försök till apologetiska argument för dessa åsikter.

Slutligen görs uttalandet ofta i samband med påståendet när det resonabla misslyckas så måste vi använda andra metoder. Jag är öppen för många andra infallsvinklar också, men allt för ofta är de föreslagna alternativen likställda med att säga ”Om vi inte kan övertyga dem med goda skäl så låt oss använda dåliga!” (Ironiskt nog är detta rop på religiös efterapning ofta omedelbart följt av ett rop på att sluta använda religiöst språk när vi talar om religiösa påståenden…)

Detta är, tror jag, en fullkomligt korkad idé.

Grundanledningen till att vi kan ändra någons åsikt är för att den religiösa tron har sån bristfällig grund att stå på. Varför skulle du vilja bygga någons ateistiska hus på samma lösa grund? Detta är anledningen till att jag kämpar mot de dåliga argument (pi=3, astro-teologi/zeitgeist) jag fått från ateister; det skapar icke-troende som, när de stöter på en troende som kan påvisa dessa dåliga argument, blir förvirrade, försvarslösa och tenderar att falla tillbaka till religiöst tänkande.

Skräp in, skräp ut.

Du kan, faktiskt, resonera en person bort från nästan vilken tro som helst – det fungerar bara inte om den personen inte ser värdet av att ha rimliga åsikter. Den goda nyheten är att många, om inte de flesta, av de som för tillfället inte ser värdet i det kan lära sig se det och de flesta tror redan att de gör det, vilket gör den Sokratiska metoden så himla användbar.

Det kanske låter insiktsfullt och den kanske representerar frustrationen av att diskutera med de mest skepticismbegränsade fundamentalisterna – men det är helt enkelt inte sant på något användbart sätt och det är dags för den inställningen att flyta bort till landet Dåliga Idéer.

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s