Att vara mentalt frisk i sjuka situationer


Rosenhan-experimentet är ett berömt experiment i hur välgrundade psykiatriska diagnoser är, utförda av psykologen David Rosenhan 1973. Den publicerades i den vetenskapliga tidskriften Science under titeln ”On being sane in insane places”. Studien anses vara en viktig och inflytelserik kritik av psykiatriska diagnoser.

Studien var i två steg. Steg ett hade åtta stycken pseudopatienter, tre kvinnor och fem män. En var en psykologistudent i 20-årsåldern, de andra var äldre och hade varierande yrken. Det var tre psykologer, en barnläkare, en psykiatriker, en konstnär och en hemmafru. Alla använde pseudonymer för att undvika problem i framtiden. De som jobbade med mentalvård sade sig ha andra yrken för att inte bli speciellt uppmärksammade.

Sedan valdes tolv mentalsjukhus i fem olika stater ut för studien. Efter att ha ringt och bokat tid så anlände pseudopatienten och klagade på att ha hört röster. Rösterna ska ha sagt ”tom”, ”ihålig” och ”duns”. Förutom detta symptom, falskt namn och yrke så höll de sig till sanningen. Alla åtta blev inlagda, sju av dem med diagnosen schizofreni. Deras uppgift därefter var att bli utskrivna genom att övertyga personalen att de var mental friska. Efter inskrivning sa de att de mådde bra och att rösterna försvunnit. Trots deras helt normala beteende var det ingen av pseudopatienterna som upptäcktes som sådan. De fick alla diagnosen schizofreni i remission. Tiden innan de blev utsläppta igen varierade mellan sju och femtiotvå dagar, med ett medel på nitton dagar.

Ett intressant faktum var att ingen vårdpersonal upptäckte att de egentligen var friska, men många av deras medpatienter gjorde det.

När nyheten om experimentet spridit sig var det ett sjukhus som tog kontakt med Rosenhan och sa att något sådant minsann inte skulle kunna hända på just deras sjukhus. Därmed var scenen satt för steg två.

Personalen blev informerad om att någon gång under de närmaste tre månaderna skulle en eller flera pseudopatienter försöka bli inlagda och deras uppgift var att försöka identifiera vilka dessa var.

Av de 193 patienter som blev inlagda under perioden blev 41 bedömda som pseudopatient av åtminstone någon i personalen. 23 var misstänkta av åtminstone en psykiatriker. Faktum var att det aldrig skickades några pseudopatienter till det sjukhuset.

Så, oavsett orsaken till dessa fel så måste man nog dra slutsatsen att en diagnostisk process som så lätt gör så massiva fel inte kan vara tillförlitlig.

Annonser

Lögnaren Jesus


Jesus säger många gånger i Bibeln att du kan få vad du vill, bara du ber om det. Han går så långt att han säger att berg och träd kan komma att kastas i havet, bara du ber om det. Detta är naturligtvis lögn och kan lätt bevisas vara en lögn. Är du kristen? Be att jag skall bli omvänd till kristendomen redan ikväll. Eller ännu bättre, be Honom att flytta Kebnekajse till nån lämplig Skåneslätt. Han skulle få många konvertiter på det sättet.
Jesus säger inte att Gud skall fundera över dina böner, ha lovar att vad du än ber om skall ske. Så är uppenbarligen inte fallet.

Här är citaten som bevisar att Jesus inte bara är en lögnare, han är en obotlig lögnare.

Matteus 21:21-22
Jesus svarade: ”Sannerligen, om ni har tro och inte tvivlar, kan ni göra detta med fikonträdet och mer än så, ni kan säga till berget här: Upp och kasta dig i havet! och det skall ske. Allt vad ni ber om i era böner skall ni få, om ni tror.”

Matteus 7:7-8
Be, så skall ni få. Sök, så skall ni finna. Bulta, så skall dörren öppnas. Ty den som ber, han får, och den som söker, han finner, och för den som bultar skall dörren öppnas.

Matteus 18:19-20
Vidare säger jag er: allt vad två av er kommer överens om att be om här på jorden, det skall de få av min himmelske fader. Ty där två eller tre är samlade i mitt namn är jag mitt ibland dem.”

Markus 11:24-25
Därför säger jag er: tro att ni skall få allt det ni ber om i er bön, då blir det så. Och när ni ställer er och ber, skall ni förlåta dem som ni har något otalt med. Då skall också er fader i himlen förlåta er era överträdelser.”

Lukas 11:9-10
Därför säger jag er: Be, så skall ni få. Sök, så skall ni finna. Bulta, så skall dörren öppnas. Ty den som ber, han får, och den som söker, han finner, och för den som bultar skall dörren öppnas.

Johannes 14:13-14
och vad ni än ber om i mitt namn skall jag göra, så att Fadern blir förhärligad genom Sonen. Om ni ber om något i mitt namn skall jag göra det.

Johannes 15:7
Om ni blir kvar i mig och mina ord blir kvar i er, så be om vad ni vill, och ni skall få det.

Johannes 15:16
Ni har inte utvalt mig, utan jag har utvalt er och bestämt er till att gå ut i världen och bära frukt, frukt som består, och då skall Fadern ge er vad ni än ber honom om i mitt namn.

Johannes 16:23-24
Den dagen kommer ni inte att fråga mig om någonting. Sannerligen, jag säger er: vad ni ber Fadern om i mitt namn, det skall han ge er. Ännu har ni inte bett om något i mitt namn. Be, och ni skall få, så att er glädje blir fullkomlig.

Du kan inte resonera bort en person från en position…


(översatt från bloggpostning av Matt Dillahunty)

de inte resonerat sig in i.

Skitsnack.

Jag är så trött på det här lilla kornet av nonsens. (Det här kornet av nonsens är förresten på samma nivå som den sorts arrogans och uppgivenhet vi ser från ateister som påstår att, medan de inte behöver religion, så är ”småfolket” helt inkapabla att uppföra sig utan den. Men det är en helt annan bloggpost…)

Jag såg den i en Facebookstatus i morse och den var omnämnd av David EllerRapture RAM i Oakland mindre än 24 timmar efter mitt föredrag som fokuserade på att, bland annat, få ateister som tror att logiska resonemang inte kan övertyga folk, att ändra sig. Uppenbarligen misslyckades jag… på sätt och vis.

David är en antropolog och han sa en massa saker som verkligen utmanade sättet jag kommer tänka på de här frågorna i framtiden (jag hoppas kunna skriva en reseberättelse inom kort). Föredraget var upplysande och informativt på många områden men han sa också flera saker som, så vitt jag kan se, är helt felaktiga eller är avhängiga en väldigt annorlunda användning av ord som ”tro” än jag är van vid.

För att vara ärlig, så utmanade Greta Christina honom på punkten att han verkade vara starkt för att sluta att resonera och debattera. David uppgav omedelbart att detta inte var hans avsedda budskap och att de som är skickliga debattörer absolut borde fortsätta. Det var uppmuntrande, men det var så många ställen i föredraget som direkt implicerade motsatsen att det lämnade oss en aning ambivalenta. (Det fanns andra frågor, men idag fokuserar jag på den här.)
Det har kommit en ursäkt i den här frågan och det är uppmuntrande, för David har många bra saker att säga och jag avskyr att bara fokusera på slarviga sexistiska kommentarer eller småsaker där vi är oense. Han är någon jag skulle älska att spendera mer tid att prata med.

Så, vad är fel med just det här talesättet?

Om vi skall vara väldigt petiga, så är varje position någon har en produkt av resonemang. Att tro på ett förslag är resultatet av att ha blivit övertygad. Du kan bli övertygad av bra eller dåliga skäl, men så länge hjärnan är inblandad (och hur skulle den inte vara det?), så är förnuftet inblandat. I det fallet så är påståendet falskt för premissen är falsk. De var, faktiskt, resonerade in i sin tro.

Även i den mer vardagliga meningen så menar man människor vars tro skapades genom indoktrinering, känslomässiga uppmaningar, socialisering/inkulturation och andra saker som normalt inte anses vara i närheten av det ‘rena förnuftet’ – och det sammanhanget gör påståendet anspråk på att du helt enkelt inte kan övertyga dem om deras fel med strikt logiska resonemang.

Det här talesättet är i bästa fall en deepity, men jag är övertygad om att det helt enkelt är falskt.

Som jag nämnde under mitt föredrag så är jag ett levande bevis för att det är falskt. Mina religiösa övertygelser var inte resultatet av kritiskt tänkande och skepticism, men min befrielse från dem definitivt är det. (Om mitt dataset av 1 inte imponerar så har jag ungefär sex års e-post från människor med nästan identiska berättelser… och jag slår vad om att det blir flera ”jag också” i kommentarerna till den här postningen)

Problemet är inte bara att uttalandet är felaktigt, det är en vit flagga. Den implicerar att ansträngningen att befria människor från religiöst tänkande, via förnuft, är meningslös.

Det finns kanske några människor som för alltid är bortom förnuftets räckvidd, men det är inte sant för alla och jag har inte sett någon data som stödjer idén att det ens är sant för de flesta människor.

Faktum är, jag tror vi har bevis för motsatsen. Människor, även om de inte inser det, värdesätter förnuft och bevis. Vi är tänkande varelser och kritiskt tänkande representerar ”best practice” av mänskligt tänkande.

Tricket är, om det är ett rättvist ord, att få dem att inse hur mycket de värdesätter principerna av ett sunt tänkande och få dem att applicera det på övertygelser som tidigare varit skyddat mot sådan granskning.

Jag menar inte att det alltid (eller någonsin) är lätt att genomföra, men uttalandet i fråga menar att det helt enkelt är omöjligt – och ingenting kan vara längre från sanningen.

Skepticism, kritiskt tänkande, logiska resonemang, vetenskap – hur du än vill benämna de mest konsekvent tillförlitliga verktyg vi har för att utröna verkligheten – är universellt erkända som värdefulla även om de inte är universellt applicerade. Vi måste fortsätta att försöka övertyga människor om värdet i att applicera dessa principer på alla påståenden.

Folk blir ofta övertygade om saker av dåliga anledningar och är anmärkningsvärt duktiga på att skydda dessa övertygelser från kritisk granskning – särskilt de övertygelser som de haft länge, gått ut med offentligt och som är delade av många andra i personens social nätverk. Men det betyder inte att de för alltid är oförmögna att inse att de accepterat något på dåliga grunder. Folk kan förstå, och förstår, värdet av att ha goda anledningar till sina åsikter – det är anledningen till att det finns så många försök till apologetiska argument för dessa åsikter.

Slutligen görs uttalandet ofta i samband med påståendet när det resonabla misslyckas så måste vi använda andra metoder. Jag är öppen för många andra infallsvinklar också, men allt för ofta är de föreslagna alternativen likställda med att säga ”Om vi inte kan övertyga dem med goda skäl så låt oss använda dåliga!” (Ironiskt nog är detta rop på religiös efterapning ofta omedelbart följt av ett rop på att sluta använda religiöst språk när vi talar om religiösa påståenden…)

Detta är, tror jag, en fullkomligt korkad idé.

Grundanledningen till att vi kan ändra någons åsikt är för att den religiösa tron har sån bristfällig grund att stå på. Varför skulle du vilja bygga någons ateistiska hus på samma lösa grund? Detta är anledningen till att jag kämpar mot de dåliga argument (pi=3, astro-teologi/zeitgeist) jag fått från ateister; det skapar icke-troende som, när de stöter på en troende som kan påvisa dessa dåliga argument, blir förvirrade, försvarslösa och tenderar att falla tillbaka till religiöst tänkande.

Skräp in, skräp ut.

Du kan, faktiskt, resonera en person bort från nästan vilken tro som helst – det fungerar bara inte om den personen inte ser värdet av att ha rimliga åsikter. Den goda nyheten är att många, om inte de flesta, av de som för tillfället inte ser värdet i det kan lära sig se det och de flesta tror redan att de gör det, vilket gör den Sokratiska metoden så himla användbar.

Det kanske låter insiktsfullt och den kanske representerar frustrationen av att diskutera med de mest skepticismbegränsade fundamentalisterna – men det är helt enkelt inte sant på något användbart sätt och det är dags för den inställningen att flyta bort till landet Dåliga Idéer.

Vad är sanning?


Sanning är en beskrivning av något som överensstämmer med fakta eller verklighet.

Från ett vetenskapligt perspektiv finns det två sorters sanning: villkorad och logisk

En villkorad sanning är den vars giltighet beror på andra fakta som kanske eller kanske inte är sanna eller kända. Ett exempel är om det existerar intelligent liv i en avlägsen galax. Eftersom vi vet, i princip,  att intelligent liv existerar i vår galax och vi inte förstår de principer som ligger bakom livets uppkomst så kan vi acceptera möjligheten att det kan existera i en annan galax. Eftersom vi har mycket lite information om förhållandena i avlägsna galaxer och vi förmodligen aldrig kommer att ha tillräcklig information för att kunna svara på en sån fråga så är det enda rimliga svaret att vi inte vet och förmodligen aldrig kommer att veta. En förnuftig, rättvis och öppensinnad person måste vara agnostisk i den frågan.

En logisk sanning är den vars giltighet bara beror på logik, på definitioner och egenskaper av begrepp som vi definierar själva. Ett exempel är om 2+2 är lika med 5. Det följer av definitionerna av symbolerna 2, 4, 5 och + och ”är lika med”, att 2+2 bara kan vara lika med 4, inte 5. Det är inte nödvändigt för en förnuftig, rättvis och öppensinnad person att förhålla sig agnostiskt till den frågan. Det är inget som är villkorat eller okänt. Ävenså, till och med logiska sanningar vilar ytterst på definitioner och axiom. Så om en logisk sanning överensstämmer med vad vi ser i verkligheten är en helt annan fråga. Läs gärna Wikipediaartikeln om logikens filosofi.

Sammanhang och russinen i kakan


Jag läste precis ett känslosamt brev från en far till sin 11-åriga dotter. Pappan är ateist men mamman är en kristen som tar sin tro på stort allvar. Hon påminner ofta barnen om hur viktigt det är att be till Gud. Detta gör naturligtvis relationen mellan pappan och barnen ansträngd. Speciellt med 11-åringen som blivit rejält upprörd för att pappa inte ber för henne och familjen. Då skrev han brevet till henne för att försöka förklara varför han handlar som han gör och att oavsett så påverkar det inte hur mycket han älskar henne.

Kommentarerna till brevet spänner över hela spektrat, från de som gratulerar honom för ett balanserat brev till sin dotter till de som kallar honom inhuman för att han inte tror och citerar Bibeln som bevis. Speciellt en kommentaren jag citerar här under talade starkt till mig.

Eric T skriver:
Att Bibeln ens överlever idag är på grund av kreativa feltolkningar av kristna. Bibeln säger att du skall döda olydiga barn, att stena otrogna, att du inte får äta skaldjur, att kvinnor inte får tala i kyrkan, att du inte får arbeta på söndagar etc. Den säger att slaveri är ok och att du tom. kan slå dina slavar näst intill döden och Gud tycker det är bra (så länge de bara kan stå upp inom ett par dagar). Den säger att våldtagna kvinnor måste gifta sig med sina våldtäktsmän, att Gud kommer tvinga dina fiender att äta sina egna barn och mycket mer. Det är en fullständigt barbarisk bok skriven av män som inte visste vad stjärnor var, som trodde att Jorden var platt och täckt av en kupol (firmamentet) som skapades för bara några tusen år sedan. Och självklart, de satte sig själva högst upp med ”Konungarnas Konung” skapad i deras avbild och Konungens favoritställe som deras hemland.
För att kunna skriva under på detta skrattretande bronsåldersnonsens på 2000-talet, med vad vi vet om kosmologi, biologi, moral, ekonomi etc, så måste du plocka russinen ur kakan. Du måste låtsas att bibelstycken som en gång lästes bokstavligen var menade som metaforer, du måste bland motsägande stycken välja de som bäst passar din moderna förståelse, du måste hitta kreativa kryphål runt passager som är helt ohållbara. För om du inte gjorde det, om du levde ditt liv som Bibeln faktiskt säger, skulle du åka i fängelse.